Jungfru Maria

I begynnelsen var ordet

och ordet var Gud – Himlens och jordens skapare,

men innan

Den blåa, rena jungfrujudinnan

Nådens förmedlare och ordets beskyddarinna

Var du eller inte, ändå en jordbunden gudinna?

Som i livmoder dolde av rosenrött vatten

Före blodet blev blått 

Vem tände din stjärna i natten?

Obefläckad ur Heliga Sophia

Vem var du egentligen, Jungfru Maria?

Vävd in i schismer och Mariologi

Hur kunde du bli till bildernas mål för kätteri? 

Altaren och kulter som städades bort

Hur kunde sagan om just dig, bli så förunderligt kort?

Och orden du tog till ditt hjärta att begrunda?

Ängeln du mötte, som var så annorlunda

Vem var han och vad ville han dig

De ord som fick dig att inte tacka nej

Till mysterier vi ännu inte förmår oss att förstå

Vem var du egentligen och varför färgen blå? 

Himmelens drottning, hans moder, vår fru 

Vad ville du skapa 

Och var finns du nu? 

Att du vilar i himlen, ej längre kontroversiellt

Men hittills inget ord, ingen myt, inget särskilt speciellt 

Det måste vara rosenkransen

lindad om ditt hjärta

omgiven av månens strålar

som svalkar din smärta

Du, blå kulla, kona, kraftfulla kvinna

Vem var det som önskade dig att försvinna? 

Vad var det som manade bålet att brinna? 

– Mellanspel –

Blå natt, blå höjd

blått över dig

tyst, stillnad, kall

Skir hand, sval kind

dröm i blå vind

tid drar och slår

Men blå natt klär dig

I stilla bön, Förgätmigej 

Blå bädd, blå sfär 

blått drömmar bär

andas ditt spår

vagt i bilder från idag och igår

Blå ögons färg

Blått blod, blå märg

Och en skatt vid din barm

Men stjärnor föll ner

och det enda vi nu ser

Är sken från igår

Vagt i bilder, skymda spår. 

I evighet

Amen.

© Anna Vild